Pappasdotter

Igår grät jag i en & enhalv  timme. Tänkte på farsan hur han beter sig igentligen. Nu lägger jag av med att höra av mig till honom helt. Hör han inte av sig gör jag inte det heller. Jag ringde till mamma & pratade med henne.
Jag skulle vela ha det som andra.
En farsan som bryr sig om en.
En som ringer & bara frågar lite hur man mår & så.
Vill han inte ha kontakt med mig så är det hans problem.
Men men det har varigt så här sen jag var 5 år när morsan & farsan skildes.
farsan tycker jämt att jag & syrran ska höra av oss till honom. 
Men dräkt jag skickar sms såringer han. & sen försöker han sluta prata så fort som möjligt när vi pratar.
Men aldrig anars.
Det är så jävla skönt att jag har familjen på mammas sida.
Dom visar i alla fall att dom älskar en & bryr sig om en.
Farmor skickar sms oftare & hör av oss oftare en pappa & farmor gör det kanske en gång i månaden.
Dräkt jag hör en låt med eminem tänker jag på farsan.
Att han inte fattar.
Jag skulle vela ha en farsa som är som min morbror.
Om jag & syrran frågar våran morbror så säjer han jämt ja det fikxar vi.
Han gör allt för oss.
Jag är tryggare med honom en med min engen farsa.
Men varför ville han att jag skulle ha en helbop mobil när han aldrig ringer en då?.
Fattar ingenting.
Han är knäpp i huvudet.