...
Pappa är likadan igen. Nu skiter jag i honom. Nu har han valt detta och nu blir det som han vill. Jag ska inte höra av mej heller. Jag trodde det skulle hjälpa med att vi inte skulle prata på ett år. Men det hjälpte inte. Så nu får han skylla sig själv. Är han lädsen, då ska han bara veta vad jag har varit. Jag har suttit och grinat hysteriskt flera flera flera och flera gånger. Men det är han som har valt detta. Så nu får han som han vill. Jag har gjort vad jag kunnat och jag tänker inte göra mer en vad jag har gjort. Jag bara låter det vara. Så det får det bli som det blir. Jag tänker inte sitta och skicka sms när jag bara får ett svar tillbaka om jag ens får det. Jag kan väll åka dit när någon fyller år och dan innan julafton kanske och så. Men inte mer. Jag kan inte åka till honom bara och bara vara där en dag. Som alla andra kan med sina föreldrar. Då skulle jag häldre åka till mormor och morfar istället. För där kan jag vara mej själv. Och bara vara.
...
Ja konstigt sa jag tyst för mej själv. Du hör ju inte av dej varför ska jag hålla på att höra av mej då?
Nej jag bryr mej inte längre. Det kanske låter så. Men jag blir så iriterad ibland. Men jag bryr mej inte mycket längre alls. Inte som förr i alla fall. Om jag inte har pratat med honom någon månad så är det inte något med det. Jag är nog inte som alla andra. Jag mår inte så bra när jag har kontakt med min pappa. Så ska man inte känna igentligen jag vet. Men det är så det är. Hade jag fått valt vart jag skulle bo redan när pappa stacka hade jag bott hos honom nu. Pappa var lixom allt för mej när jag var liten. Det var han jag älskade mest av allt annat på jorden. Jag var pappas flicka. Men sen vart det tvärt om helt totalt. Jag ville bara vara hos mamma. Och blev mammaflicka istället. Jag tyckte nog då att pappa hade svikit mej. Men men så är det.
Kontakt med farsan!
Det var ett tag sen jag skrev här nu. Men sen dess har jag börjat träffa frasan igen lite försiktigt men säkert. Jag har tänkt skriva fler flera gånger här men jag glömmer bara bort det helatiden Jag har varit dit och ätigt middag, grillat. Och idag var jag dit med och åt pizza. gott! Vi pratar i telefonen ibland med nu. Och ibland blir det att skicka sma också.
Påsk och träffat farsan
Hej!
Nu var det länge sen jag skrev här. Men jag har inte behöft (stavning?) skriva. Men i alla fall. Jag pratade med farsan i går i telefon och det gick bra. Och idag var jag hem till Farsan och hans fru och hämtade mitt påskägg. Det gick också bra. Jag var lite närvös innan jag skulle dit i morse. Men det gick bra. Dom var så glada så och pratade.

(Bilden är tagen från google)
Jag fick julklappar
Som ni ser har jag gjort om min blogg på färger och så. Jag håller på att klur lite med det där. Så får se hur det blir tillslut.
Sms en gång i veckan i säkert 3 eller 4 veckor nu
Jag vet inte heller hur jag ska göra i jul. Alltså det är klart jag ska vara med morsan. Men jag menar jag vill inte gå in och hämta paketen hos farsan som jag och syrran brukar göra. Jag vill stanna i bilen.
Jag ville inte följa med och äta middag

Inte ett enda sms
Om han ringer någon dag kommer jag skälla ut han så in i helvete. Det kan jag nästan låva!
Var han så dum så han gjorde så som det blev så får han skylla sig själv. Han har valt att ha det så här INTE jag. Jag har försökt att få kontakt men han har inte visat något intresse så då får det vara bra. Han får helt enkelt skylla sig själv. Jag orkar inte med honom mer just nu. Jag mår bara dåligt att ha kontakt med honom. Jag var rädd förr att jag skulle bli som honom om jag skaffade barn i framtiden. Men många säger att jag inte kommer eller kan bli som honom. Och det är skönt för om många säger det så vet man det. en sak som mamma sa en gång är att hon tror att jag kommer bli världens bästa mamma. Och det glömmer jag aldrig. För det är så man vill vara.
Det var det jag ville skriva av mig!
Nu har jag fått nog!

Jag fick sms från farsan nu för ett tag sen. Och han skrev att han ville glömma allt och börja om. Vad fan tror han? tror han att jag ska glömma allt och förlåta honom bara sådär? Men det tänker jag aldrig göra. Han har valt att ha det så här då får han som han vill med. Jävla gubbe!!!
sms-et från pappa:
Jag står inte ut längre kan vi inte försöka glömma det som varit. Kanske reda upp allt och börja om igen. Skulle du och din syster vilja komma hit på middag idag? Hoppas och vet att vi kan ordna upp allt / Pappa
Sms-et jag skrev tillbaka:
Jag kan aldrig glömma det du gjort mot oss i mer en halva vårat liv. och jag orkar inte åka till er och låssas att allt är bra. jag orkar inte mer jag har fått nog nu. när jag pratade med sylvia så känndes det som om det bara blev fel vad jag en gjorde. Jag trode det skulle bli bättre när jag flyttade till Bollnäs och du till och med skaffade en mobil till mej.men hur många gånger har du ringt till den? / Mitt namn
Jag vill inte träffa farsan ikväll
Idag ska lillsyrran hos farsan vara med i en talangtävling. Jag, morsan och syrran hos morsan ska dit och titta. Farsans fru frågade igår om farsan ska hämta oss idag. Men jag sa nej jag åker med morsan. För jag vill inte åka med dom. Då sa hon jaha, okej då ses vi där. Nu är jag jätte närvös om vi träffar dom där. Jag vill inte träffa farsan och hans fru där. Mina systrar kan jag träffa men inte farsan och farsans fru. Men om jag gör det så är det väll så. Och om dom blir arga på mej och bråkar med mej så får väll jag säga som det är. Och då får dom sylla sig själva. Jag är JÄTTE närvös. Men samtidigt så skiter jag i om dom försöker prata med mej om det som jag har gått igenom. Alltså kontakten med farsan. Han har valt att ha det så här inte jag.

Så här känns det i min mage just nu
..........

Om jag hade fått chansen nu att fråga vad fan farsan har hållt på med i alla år.
Hade jag gjort det.
Om du känner igen dej om det jag skrivar så skriv gärna en komentar.
Jag skulle vela tycka om mej själv
Jag bryr mej inte föresten om jag inte får några julklappar av farsan och hans fru. Vill han inte ge mej några så är det så. Jag kan inte tvinga honom att göra det. Men då får han räkna med att jag inte ger honom nästa år heller. Jag skulle nog inte ens bli ledsen om jag inte fick ett enda. Jag skulle inte bry mej. För hälldre tar jag imot julklappar från folk som älskar och tycker om mej för den jag är. Jag vill inte stå ivägen för honom. Jag ska inte störa. Jag LOVAR!!!
Det är mycket farsan inte vet om mej. Jag tror nästan att dom i skolan vet mer om mej en min egna farsa just nu. Jag känner lärarna mer en farsan och dom jag är med och så. Alltså det borde ju vara tvärtom igentligen. Men så är det inte. Det är farsan som har valt det här att inte höra av sig. Att morsan och farsan skilde sig gör mej iget. Men det är det att farsan inte hör av sig dety är det som är så jobbigt. Om jag hade kännt farsan mer så kanske jag hade kunnat sova där och komma och när jag vill. Utan att behöva känna att jag inte kan vara mej själv.
Jag är så näggativ (stavning?) mot mej själv så det inte är klokt. Jag vet det själv. Det är ganska jobbigt. Kan jag inte en sakt tänker jag inte ens prova det. Min lärare sa till mej:
Lärare: Kan du lova mej en sak?
Jag: Vadå?
Lärare: Att vara mer posetiv mot dej själv.
Jag: Nej det kan jag inte lova.
Jag menar hade jag haft bra kontakt med min farsa så kanske jag inte hade varit så osäker på mej själv. Jag skulle vela var som min lillasyster här hemma hos mamma. Hon tycker hon själv är vacker, bäst och allt sånnt. Men jag är helt åt andra hållet.
Julklappar??

Undra om man får julklappar av farsan och hans fru i år efter det jag sa till ans fru. Man kan ju alltid undra. Men annars är det som det är.
Dom ljuger

Alltså jag fattar inte att dom kan säga saker som inte är sant. Jag förstår inte. Och att han går om kring och är ledsen är helt pappas fel. INTE mitt! För det är han som inte har hört av sig. Jag och syrran har försökt. Men han vill ju inte och då får han som han vill. Jag vill han en pappa som jag skulle kunna gå till och bara vara där utan att känna att jag måste vara en annan meniska. En pappa ska ställa upp för sina barn både i vårtt och tortt. Men vissa kan tydligen inte det.
Om pappa försöker vara en bra pappa och så nu är det försent för LÄÄÄÄÄÄNGE sen. Han har gjort sitt val att inte höra av sig till oss och då får han som han vill. Jag kan inte tvinga honom att tycka om mej så då blir det såhär.
Konstig drömm

Jag drömmde en jätte konstig dröm inatt. Jag drömmde att pappa och hans fru och dom flyttade till ett jätte stort hus så jag och syrran här hemma fick ett rum var. I drömmen fick jag en säng, en soffa tv soffbord och bokhyllor. Jag har ingen aning om varför jag drömde det. Jag hade inte ens tängt på pappa igår.
Kan ni bara ljuga eller?

Din fru säger att hon vist hör av sig och allt. sen att du går omkring och är lessen för vi inte har kontakt. Men det tror jag inte ett dugg på att du är. Och sen att ni hör av er är bara REN lögn. Ni har inte tillexempel hört av er sen jag pratade med din fru på msn. Då kan ni ju knappast säga att ni hör av er. Jävla idiot ljuga mig rakt upp i ansiktet på det där sättet.
Om jag hade en schans hade jag talat om det nu
Det är som sakt en lååååååång bit kvar av mitt liv som pappa borde veta

Jag trodde det skulle bli en liten förendring. Men det blev det inte. Jag menar att jag trodde farsan skulle i alla fall försöka höra av sig lite. Men det gör han inte. Nu vet jag att han bara skiter i oss. Nu har jag fått nog helt och hållet. Jag orkar inte med honom mer. Hna vill ju inte och då får han som han vill med då då. Vill han inte ha med mej och göra så okej. Det är inte mitt problem sen om han kommer om något år och mår dåligt av det. Det är inte mitt fel då. Jag vill inte att han ska komma tillbaka när jag kanske skaffat familj, djur, bil m.m. Jag behöver inte hans hjälp med min bil då. För då har jag massa andra som kan hjälpa mej. Jag vill inte ha någon hjälp av någon som bara skiter i mej en då. Jag vill inte det, det känns bara dumt. det känns tomt att inte lillsyrran är här nu. Han brukar vara hos oss på helgerna och så. Jag hoppas hon kommer på lovet eller något.
Att man ska kunna tycka sånna saker om sin pappa som jag tycker är hämst. Jag menar om han hade hört av sig och allt från början hade jag kanske tyckt om honom jätte mycket fortfarande. Det är jobbigt att känna så här.
Jag har blivigt gladare när jag pratade med pappas fru. Igentligen vill jag tala om ALLT NU men jag tror jag väntar ett tag till. Jag vill bara att han ska läsa ALLT jag skrivigt här. Så han får må lite dåligt han med. Annars är det bara vi som mår dåligt av det. Jag tror kanapast han mår dåligt av det. För då hade han gjort något åt det. Det är han som är vuxen. Jag är ju också vuxen men jag orkar inte mer. Jag bryr mig inte om honom.
Jag känner mig fri på något sätt också. Alltså jag menar jag har en bit jag har talat om för pappas fru om det jag känner. Och hon skulle tala om det vi pratade om för någon dag sen för pappa. Jag har ju en lååååååååååååååååång bit kvar att tala om för dom. Det mästa kommer dom kanske kunna läsa här på bloggen. Men det finns mycket mycket mer som jag inte har tagit upp en. Jaa så är det.
Skriva av mig igen
Jag är så arg och ledsen just nu. Jag vet inte vad jag ska skriva här just nu heller vill bara skriva av mig igen. Jag är så trött på pappa så det inte är klokt. Jag litar inte på honom, jag längtar inte efter honom, jag känner honom inte lika mycket som jag gjorde för 14 år sen.
Skrev av mig lite bara

Nu vet jag riktigt säkert att jag kommer inte bli som dej. Jag VET det nu det är skönt att få ha det klart för sig helt och hållet. OM du hade saknat mej så hade du nog hört av dej. Men du gör inte det och då tror jag knappast att du saknar mej alls. Du är så ego som man kan bli. Jag kommer ALDRIG förlåta det för allt du gjort i mitt liv. OM du skulle fråga eller försöka bli en riktig pappa nu så kommer jag säga: Varför ska jag ha en riktig pappa nu när jag inte haft det på 14 år i mitt liv. Och det är sant. Jag vill inte. Jag vet lixom hur du funkar. Du tycker säkert den här bloggen är skit dum. Men jag vill bara att du ska veta hur jag känner och mycket du gjort som har gjort MIG ledsen. Jag förstår inte hur man kan vara såhär som du är mot dina döttrar. Jag förstår inte hur du tänker. På ett sätt skulle jag vela ha en förklaring men endå inte. för jag skiter i dej nu. Jag orkar inte med dej längre. Men jag kommer fortsätta skriva i denhär bloggen. För att du ska få veta allt du gjort m.m. Jag VET att det inte är något alls fel på mej. Jag kan också vara arg, grinig, dum och allt sånt. Men jag är i alla fall inte lika som dej. Jag skulle tillexempel ALDRIG skita i mina barn om jag hade några. Det skulle inte ens finnas i mina tankar att leva utan barn om jag hade. Det skulle vara helt sjukt. Jag vet att jag kommer bli en bra mamma om jag får barn i framtiden. det vet jag. Det har jag inga negativa tankar på. För jag kommer typ uppfostara mina barn so jag blivit uppfostrad. Och då är man lycklig. Jag kommer göra allt för dom. Du vet så lite om mitt liv. Du borde ha vetat mer, men du hör ju inte av dej. Så varför ska du få veta det för?
Du lovade också när jag var liten att bara DU OCH JAG skulle åka och fiska. Men Det har vi inte gjort en. Och nu är det kanske 14 år sen du lovade det. Men du lovar saker och så skiter du i dom. Och nu orkar jag inte bry mej mer. Du lever ditt liv och jag lever mitt. Så är det. Jag kommer skaffa katt när jag flyttar hemifrån helt. För du ska endå inte komma till mej och då kan jag ha hur jag vill i mitt hem. Och skaffa massa djur om jag vill.