BRÅKADE MED PAPPAS FRU
Jag har så jävla jobbigt ibland
Jag sitter och lyssnar på musik just nu på www.stanislav.se/ deras musik.
Jag har tänkt flera flera gånger att många säger att dom har pappor som bor hemma med dom. Och att pappan inte bryr sig om dom specielt. Och att vissa tycker att sina pappor är dumma i huvudet och massa. Men då tänker jag jämt: Jag då? min pappa hör inte ens av sig till mej och skiter i mej helt och hållet. Han bara skiter i mej. Jag är trött på honom nu jag orkar inte med honom. Jag har försökt i flera fler år att ha bra kontakt med honom. Man han vill inte och då får det vara nog. Det här är han som har bestämt INTE jag.
Det var han som stack för en speciel sak.
Det är han som har missat VÄLDIGT mycket.
Det är han som förlorar på det INTE jag.
Det är han som har förstört mycket.
Det är han som inte har varit en riktig pappa.
Jag har inte haft en riktig pappa på 14 år.
Och behöver det inte nu heller.
OM skulle försöka att vara en riktig pappa nu borde han veta att det för försent.
Om han hade försökt från början hade det varit okej. Men INTE nu det fär försent.
Han har sitt liv och jag mitt. Jag lever lyckligt med min mamma och syster och lillsyrran hos pappa kommer ibland på helgerna och sover här. Så hon är med i familjen. Och sen är mormor och morfar och alla andra med i min familj. Det är som i sina familjer man äslkar mäst i världen. Man ska ställa upp på varandra och så. Förr kunde jag säga att jag älskade pappa men inte tyckte om honom. Men det kan jag inte säga längre. För jag älskar inte min egna pappa. Det är hämskt igentligen.
Till pappa
När jag var liten var jag lyckligast för jag trodde jag hade världens bästa pappa.
Jag var så lycklig jag var pappas lilla flicka.
Det var dej jag älskade mäst på jorden.
Det var dej jag tyckte bäst om.
Du var min stjärna i livet.
Det var dej jag älskade mäst på jorden.
Men du sprack och gjorde så att det var tvärt om.
Nu är jag mammas tjej.
Hade du bara hört av dej mer så kanske jag hade varit pappas lilla flicka fortfarande och jag kanske skulle bo hos dej och vara lika lycklig som jag var när jag var liten. Men nu är det du som har bästemmt det här. Du har fått för många chanser nu och får inga fler.
Så som du behandlar mej så behandlar jag dej
I den här bloggen skriver jag inte bara för att vara elak. Jag gör det bara för att för det första är att jag ska må bättre för annars mår jag skit när jag inte får skriva av mig. Jag kan inte prata med vem som hälst om det här. Och den andra är att du ska få läsa hur jag värkligen känner och sånt. För jag vill värkligen att du ska veta och att du ska veta så som du behandlar mej så bahandlar jag dej tillbaka. Jag tänker inte vara den som är snäll helatiden och du ska får göra hur du vill. Jag vill inte svara när du ringer längre (du ringer inte heller men en då) och när du skickar sms till mej svarar jag inte dej längre heller. Det här har du valt det här inte jag och syrran det är du! Jag tänker inte ta hand om den när du sitter på lillåhem när du blir gammal det kan du glöma!
.....
Helt plötsligt skickar du och din fru sms till mej. Och ni tror jag ska svara. Men det tänker jag inte göra.
Du vet inte hur dåligt jag mår av det du gjort i mitt liv.
Du värkar inte veta hur mycket jag älskade dej när jag var liten.
Du värkar inte vela ha med mej att göra.
Du värkar inte vela veta hur jag mår.
Du känner inte mej längre.
Vissa orkar jag bara inte med
Här om dan skickade pappa sms och sa att han ville ha en kram och att han saknade mej. Men jag svarade inte. Jag menar varför ska jag svara när han endå inte bryr sig om mej för? Han har ingenting med mej att göra längre tycker jag.
Och idag skickade pappas fru sms och skrev och frågade om min pressent som jag fick när jag fyllde år. Om den var bra. Men jag svarade inte då heller.
Jag menar hande dom brytt sig från början om oss så hadde vi kanske haft bra kontakt med dom. Men nu är det som det är. Vill inte dom så får dom som dom vill. Jag bryr mig inte om dom i alla fall. Bara lillsyrran där. Hon ringde idag på hemtelefonen och jag var så närvös att det skulle vara någon annan där hemifrån pappa som skulle ringa. Men som tur var så var det lillsyrran. Det var skönt. Det bir lixom en sån lättnad varje gång det är hon som ringer. Man blir lixom ååh tur det var bara lillsyrran som ringde. Säger man för sig själv då.
Jag känner mig redå att visa farsan bloggen nu
På ett sätt känner jag mej redå att visa frasan bloggen nu. Jag tycker att han ska få veta hur förjävligt jag har det. Han ska få lida som fan. Han ska känna sig skyldig en massa. Jag kommer ALDRIG förlåt honom det lovar jag. Han har gjort sitt val mellan honom och mej. Jag känner mig inte älskad av honom ska jag vill. Men jag vill inte ha kontakt med honom lägre alls heller. Det är han som har valt det nu INTE jag. Apsolut INTE. Hade han bettet dig bättre mot oss så hade han haft 2 döttrar som kanske hade älskat honom som fan. Men nu är det tvärt om. Jag tycker inte om honom längre. För på det sättet han har bettet sig i 14 år är fruktansvärt. Mina 5 år med en riktig pappa var säkert underbart. Jag levde som alla andra. En pappa som brydde sig, en pappa som tog hand om en, en pappa man kunde prata med. Men det som är bra är att jag vet att en pappa inte ska vara som honom. det är skönt att veta. Och att bli som honom skulle vara är marddrömm för mej. Om andra börjar någon gång säga att jag börjar bli som pappa och värkligen mena det. Vet jag att jag aldrig ska skaffa barn. Eller ändra mej som fan. För jag tänker inte bli som honom. Jag vägrar. Jag vet att jag kan vara förjävlig ibland men som honom kommer jag bli. Om jag någon gång börjar bli som honom så vill jag att ni säger till. Och jag sa förr att jag skulle aldrig kunna förlåta honom (det gäller en) och att jag skulle kunna ha bra kontakt en då. Men jag vet inte längre om jag vill det.
Jag skrev nyss
En grej jag skrev för typ en vecka sen
Vart tog min pappa vägen som jag älskade mäst på jorden?
Vad hände? Vart är du?
Du hade 14 år på dej men du bara kastade bort att jag älskade dej mäst på jorden.
jag var pappas lilla flicka .
Och dan före min 6-årsdag förendrades allt.
Hela mitt liv.
Jag känner mig så tom ibland.
Jag vill leva med en pappa som jag kan vara med och lita på upp till max.
Som jag kan prata med som man ska kunna göra med en pappa.
Jag menar att jag skulle vela att pappa skulle vara som en riktig pappa och tycka om en för den man är.
Men jag känner mig bortglömd.
Jag älskade dej så mycket att om jag hade fått valt frånbörjan vart jag skulle bo så hade jag bott hos dej nu.
.............
Jag saknar en bra kontakt med en pappa.
Jag saknar att kunna gå och komma till en pappa.
Jag saknar så mycket. Som jag inte fått uppleva sen jag var 5 med farsan stack. Jag skulle fylla 6 dagen efter. Han ringde inte ens och sa grattis. Han bara tänkte bara på sig själv redan då. Så det är inget han har börjat med nu. Jag älskade farsan mäst när jag var liten. Han var det bästa jag hade. Men han förstörde det. Han har förstört en del av mitt liv. Igen att bara srunta i mej. Han bara tänker på sig själv. Jag tänker inte bli so honom. Och om han behöver hjälp när han är gammal kan han glömma det. Ställer han inte upp för mej gör jag inte det mot honom heller. Varför ska jag bara göra som han vill? Han har gjort sitt val nu. Så om han inte velat komma tillbaka på 14 år varför göra det nu? Men jag försöker leva mitt liv så bra som det går utan min farsa. Men ibland tänker jag på honom. Det går lixom inte att sluta tänka på honom ibland even om jag vill.
En sak som jag kan lova är att jag kommer ALDRIG göra så mina barn kommer att gå igenom samma sak som jag har gjort. Jag kommer att uppfostra som på det sättet som jag tycker är rättvist och bra mot barnen. Man känner sig så bortblömd, osynlig, världelös m.m
...
Syrran har ju varit sjuk så dom var på sjukhus och skulle kolla det och dom vart kvar över natten och jag sommnade inte förens vid halv 4 på morgonen. Och sen fick farsans fru reda på det så hon har frågat morsan hur det är med henne och så men dom har inte ringt ens och fråga om hur hon mår. Att dom inte ringer och frågar hur hon mår när syrran vart dålig är så jävla låkt så det är inte klokt. Man ringer faktiskt och frågar hur sitt barn mår om det har varit på lassarettet. Men dom väntar väll på att vi ska ta kontakten igen. Men det tänker vi inte göra.
Jag har talat om för en av min personal hur jag tycker farsan är och att jag tycker det är jobbigt, med det han gör. Hon förstår och hon pratar om jag vill prata det vet jag. Igår frågade hon tillexempel om jag hade hört något från farsan och jag sa nej det har jag inte. Han skiter ju i oss och då skiter vi i honom. Jag sa också att vi var bjuden på dop hos farsans frus systers son son. För han skulle döpas. Men vi kunde inte gå för vi ville inte träffa farsan. Och jag sa med att jag kommer ALDRIG att förlåta honom för det han har gjort. Han har haft 13 år på sig nu men han bara skiter i det och då får det vara bra. Jag och syrran här hemma orkar inte med att han ska hålla på som han gör. Vi vill inte och orkar apsolut inte mer. Och det är farsans val och inte vårat. Farsan har fått så många chanser men han har bara sullt bort som som frinande vatten. Och då får det vara bra. Jag tänker inte ställa upp för honom när han behöver oss.
Måste man ha en rubrik till dehär inlägget?
Bilden säger allt
Lillsyrran var här hela dan idag. Så ringde farsan och ville säga att lillsyrran skulle gå ut och lite så. Men han ville inte prata heller. Nej nej nej det vil han inte han. När han ringde frågade han inte hur jag mådde han bara frågade vad jag gjorde. Sen skulle ha prata om sitt.
.........
När det ringer från farsans hemnummer och jag får lov att svara är jag så rädd att det ska vara farsan. För jag vill inte prata med honom. Här om dan ringde det från farsans hemnummer. Och jag fick lov att vara jag var så rädd att det skulle vara farsan. Men det var lillsyrran bara. Då vart jag så glad och avslappnad så jag fick lova att skaka av mina armar.
Så känns det i hjärtat
En liten fråga till er som läser min blogg
Skriv gjärna till mej isåfall och förklara. För jag vet inte hur man gör och jag skulle vela sätta in lite filmmer. Om ni har en blogg länka du gjärna så jag kan fråga om det är något.
Har ni frågor till mej så kan ni fråga om ni vill så svarar jag någon dag på dom.
Eminem - When I'm Gone
It's my life...
My own words I guess...
Have you ever loved someone so much, you'd give an arm for ?
Not the expression, no, literally give an arm for ?
When they know they're your heart
And you know you were their armour
And you will destroy anyone who would try to harm 'em
But what happens when karma, turns right around and bites you ?
And everything you stand for, turns on you, despite you ?
What happens when you become the main source of a pain ?
"Daddy look what I made", Dad's gotta go catch a plane
"Daddy where's Mommy ? I can't find Mommy where is she ?"
I don't know go play Hailie, baby, your Daddy's busy
Daddy's writing this song, this song ain't gonna write itself
I'll give you one underdog then you gotta swing by yourself
Then turn right around on that song and tell her you love her
And put hands on her mother, who's a spitting image of her
That's Slim Shady, yeah baby, Slim Shady's crazy
Shady made me, but tonight Shady's rocka-by-baby...
And when I'm gone, just carry on, don't mourn
Rejoice every time you hear the sound of my voice
Just know that I'm looking down on you smiling
And I didn't feel a thing, So baby don't feel no pain
Just smile back
And when I'm gone, just carry on, don't mourn
Rejoice every time you hear the sound of my voice
Just know that I'm looking down on you smiling
And I didn't feel a thing, So baby don't feel no pain
Just smile back...
I keep having this dream, I'm pushin' Hailie on the swing
She keeps screaming, she don't want me to sing
"You're making Mommy cry, why ? Why is Mommy crying ?"
Baby, Daddy ain't leaving no more, "Daddy you're lying
"You always say that, you always say this is the last time
"But you ain't leaving no more, Daddy you're mine"
She's piling boxes in front of the door trying to block it
"Daddy please, Daddy don't leave, Daddy - no stop it !"
Goes in her pocket, pulls out a tiny necklace locket
It's got a picture, "this'll keep you safe Daddy, take it withcha'"
I look up, it's just me standing in the mirror
These stinkin' walls must be talking, cause man I can hear 'em
They're saying "You've got one more chance to do right" - and it's tonight
Now go out there and show that you love 'em before it's too late
And just as I go to walk out of my bedroom door
It's turns to a stage, they're gone, and this spotlight is on
And I'm singing...
And when I'm gone, just carry on, don't mourn
Rejoice every time you hear the sound of my voice
Just know that I'm looking down on you smiling
And I didn't feel a thing, So baby don't feel no pain
Just smile back
And when I'm gone, just carry on, don't mourn
Rejoice every time you hear the sound of my voice
Just know that I'm looking down on you smiling
And I didn't feel a thing, So baby don't feel no pain
Just smile back.
Sixty thousand people, all jumping out their seat
The curtain closes, they're throwing roses at my feet
I take a bow and thank you all for coming out
They're screaming so loud, I take one last look at the crowd
I glance down, I don't believe what I'm seeing
"Daddy it's me, help Mommy, her wrists are bleeding"
But baby we're in Sweden, how did you get to Sweden ?
"I followed you Daddy, you told me that you weren't leavin'
"You lied to me Dad, and now you make Mommy sad
"And I bought you this coin, it says 'Number One Dad'
"That's all I wanted, I just want to give you this coin"
"I get the point - fine, me and Mommy are gone"
But baby wait, "it's too late Dad, you made the choice
"Now go up there and show 'em that you love 'em more than us"
That's what they want, they want you Marshall, they keep.. screamin' your name
It's no wonder you can't go to sleep, just take another pill
Yeah, I bet you you will. You rap about it, yeah, word, k-keep it real
I hear applause, all this time I couldn't see
How could it be, that the curtain is closing on me
I turn around, find a gun on the ground, cock it
Put it to my brain and scream "Die Shady" and pump it
The sky darkens, my life flashes, the plane that I was
supposed to be on crashes and burns to ashes
That's when I wake up, alarm clock's ringin', there's birds singin'
It's Spring and Hailie's outside swinging, I walk up to Kim and kiss her
Tell her I miss her, Hailie just smiles and winks at her little sister
Almost as if to say.
And when I'm gone, just carry on, don't mourn
Rejoice every time you hear the sound of my voice
Just know that I'm looking down on you smiling
And I didn't feel a thing, So baby don't feel no pain
Just smile back
And when I'm gone, just carry on, don't mourn
Rejoice every time you hear the sound of my voice
Just know that I'm looking down on you smiling
And I didn't feel a thing, So baby don't feel no pain
Just smile back.
Om jag får barn i framtiden vill jag vara en bra mamma till dom
Jag skriver här för att jag inte ska gå och tänka på det hela tiden jämt jämt. Jag vet att jag kan prata med morsan, moster och många många fler om ALLT men om dethär känns det bättre att skriva ner på en blogg. Jag skriver ner det här också för att jag en dag ska visa farsan bloggen. Så han får läsa den och se hur jag värkligen mår ibland. Så mycket som jag har trott att han ska bli bättre men inte blivit det. Men jag har alltid vetat att han kommer inte bli bättre. Sen är jag så jävla rädd att jag ska bli som honom om jag får barn i framtiden. Jag vill värkligen inte det. Jag vet igentligen inerst inne att jag inte kommer att bli som honom. Men jag menar han är ju min pappa och man kan ju bli lik dom man är släkt med. Men jag kommer att göra allt för att jag inte kommer bli som honom. Jag vill vara en bra morsa till mina barn om jag får barn i framtiden. Jag kommer ihåg att morsan sa för kanske något år sen att jag kommer bli världens bästa mamma om jag får barn i framtiden. Det är det jag tänker på när jag är rädd att jag ska bli som farsan. Jag vill vara en mamma som min mamma har varit mot mej. För jag har värkligen haft det bra i mitt liv. Jag har haft en bra uppväxt, jag vill att mina barn också ska få det så bra som jag har haft det.
Jag ska aldrig övningsköra med farsan mer det kan han ju bara drömma om
Jag tyckte det gick att bäst att övningsköra med farsan förr. Men nu kan han bara glömma att jag ska övningsköra med honom mer. Det kan ju han bara drömma om. För nu övningskör jag med morsan och det går hur bra som hälst. Jag är sjuk nu och farsan vet ingenting. Men det behöver han ite veta heller. Men jag har inte hört något alls på kanske en månad. Men det är ju som vanligt, att vi inte har kontakt.
Jag ville bara tala om att...
farsan har förstört mycket i mitt liv. Jag vill inte ens svara när dom ringer därifrån. Lillsyrran ringde där ifrån idag. Jag svarade inte första gången hon ringde för jag var rädd att det skulle vara farsan. Men sen ringde Lillsyrran igen och då svarade jag och gud vilken lättnad det var när det var hon som ringde. Jag fick lov att skaka av mina armar för det var en sån lättnad. Jag blir lixom alldeles närvös. För jag är rädd att det ska vara farsan som ringer. Jag vill lixom inte prata med honom. Han ringer inte ens och frågar hur vi mår. Han skickar inte ens ett litet sms ibland.Och på msn skriver han inte heller. Om man väljer att skaffa barn så ska man hålla kontakten tycker jag. Annars är det inte någon idé att skaffa barn i huvutaget. Man ska vara rädd om sina barn och sin familj. Jag känner mej mer hemma hos mormor och morfar en hos farsan. Och jag menar det borde ju igentligen vara tvärt om. Men jag vet i alla fall att en farsa inte ska vara som min är. Det vet jag. En pappa ska vara som min morfar är. Och mina morbröder är. En sånn farsa skulle jag vela ha. En som man kan ringa om det är något. Eller bara tänka: Nej jag åker till farsan och sover där i natt lixom. Så skulle jag vela ha det. Att ha en farsa som man kan vara trygg med. Hemma hos farsan kan jag inte ens gå och ta någonting om jag är hungrig. Jag vet inte ens om jag vågar gå och ta ett glas vatten längren ens. Jag älskade farsan mäst i hela världen när jag var liten. Men tydligen bettydde det inget för honom. Om jag hade fått välja vart jag skulle bo när morsan och farsan skulde sej hade jag nog bott hos farsan nu. Eftersom jag älskade honom mäst i hela världen. Jag var pappas lilla flicka. Men nu är jag mammas flicka. Vi var bjudena på dop på lördag. Men vi kan inte gå dit för då måste vi träffa farsan. Det är så typiskt. Jag vill lixom kunna göra saker utan att tänka på sånna. Ja lixom att jag ska slippa träffa farsan. Jag brukade ringa farsan varanan fredag och frågade om han kunde skjussa hem mej. Eftersom det är en bit att gå dit och hem. Men nu får jag gå, för jag kan inte ringa till honom eller hans fru. Jag kan inte då går jag hälldre. Nej nu ska jag försöka tänka på något roligare.
