Pappasdotter

Idag tänkte jag på hur mycket jag tyckte om pappa när jag var liten.

just nu är han sjuk & han skikar sms & frågar:

vad ska jag görajag har tråkigt?

vad ska jag göra jag är så förskyld?

Nu är det synd om honom & då ska alla ta hänsyn till han.

Jag blir så lässen på han att det är alltid synd om honom.

Han säjer att han länktar efter mig. Men då tycker jag att han kan fan visa det oxå.

Man kan faktist skriva hej på msn.

Men det är som jag trodde han tycker inte om mig.

Gråter nu är så lässen på han.

Tur jag har dom på mammas sida annars hade jag tagit livet av mig.

jag skulle vela tycka om min pappa men det gör jag inte.

Jag älskar han men jag tycker inte om han.

Det är hämst =(