Pappasdotter

Just nu känns det bara skit. Jag tänker mycket på hur farsan beter sig. Jag vill inget mer en att bara skite i honom, eller det är det jag håller på med just nu. Men jag kan endå inte sluta tänka. Min hjärna vill inte som jag vill ibland. Det är så svårt med för jag kan inte höra av mig till min minsta syrra hemma hos farsan. Och jag vill inte att hon ska få lida av det här. Jag kan ju inte ens ringa hem till farsan och då är det så svårt att kunna höra av sig till lillayrran. Hon har ju ingen mobil heller så man kan inte ringa henne på det sättet heller. Men jag får försöka prata med henne på msn så ofta jag kan. Hon är nog den som är normalast i den familjen. Jag vill värkligen INTE tappa kontakten med lillsyrran, jag vill INTE!!!! Den här gången gick farsan förlångt jag vill inte ha med honom att göra alls mer. Jag vill INTE! Så är det. Jag orkar inte mer att han ska förstöra. Jag orkar inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte! Den här gången jagck det förlångt. Jag önskar värkligen att jag inte kommer bli som honom sen om jag får barn i framtiden. Jag vill värkligen INTE! Om jag hade haft barn hade jag inte klarat något utan att ha kontakt med dom. Jag hade tagit livet av mej. Idag när morsan och jag var och handlade idag träffade mamma en tjej och dom stog och pratade. Så kom jag för jag hade varit och hämtat gräddsås. Så sa tjejen:
 
Tjejen - men vad stor du har blivigt då och lik pappa.
Jag - pappa?!
Tjejen - Ja har du ingen pappa?
Då tittade jag bara på henne och mamma sa
- Jo ibland.
Då tittade tjejen på mej bara, så pratade mamma och hon om något annat.



JAG HOPPAS JAG EN DAG VÅGAR VISA FARSAN HUR FAN JAG MÅR IGENTLIGEN! MEN EN SAK KAN JAG NÄSTAN LOVA HAN KOMMER FÅ LÄSA ALLT JAG SKRIVER OCH HÄR PÅ BLOGGEN. OCH HAN KOMMER FÅ TILLBAKA ALLT HAN GJORT!