Pappasdotter

Jag sitter och lyssnar på musik just nu på www.stanislav.se/ deras musik.

Jag har tänkt flera flera gånger att många säger att dom har pappor som bor hemma med dom. Och att pappan inte bryr sig om dom specielt. Och att vissa tycker att sina pappor är dumma i huvudet och massa. Men då tänker jag jämt: Jag då? min pappa hör inte ens av sig till mej och skiter i mej helt och hållet. Han bara skiter i mej. Jag är trött på honom nu jag orkar inte med honom. Jag har försökt i flera fler år att ha bra kontakt med honom. Man han vill inte och då får det vara nog. Det här är han som har bestämt INTE jag.
 
Det var han som stack för en speciel sak.
Det är han som har missat VÄLDIGT mycket.
Det är han som förlorar på det INTE jag.
Det är han som har förstört mycket.
Det är han som inte har varit en riktig pappa.


Jag har inte haft en riktig pappa på 14 år.
Och behöver det inte nu heller.
OM skulle försöka att vara en riktig pappa nu borde han veta att det för försent.
Om han hade försökt från början hade det varit okej. Men INTE nu det fär försent.


Han har sitt liv och jag mitt. Jag lever lyckligt med min mamma och syster och lillsyrran hos pappa kommer ibland på helgerna och sover här. Så hon är med i familjen. Och sen är mormor och morfar och alla andra med i min familj. Det är som i sina familjer man äslkar mäst i världen. Man ska ställa upp på varandra och så. Förr kunde jag säga att jag älskade pappa men inte tyckte om honom. Men det kan jag inte säga längre. För jag älskar inte min egna pappa. Det är hämskt igentligen.